Träff med Konstfacks rektor

Den sista tiden har det stormat kring Konstfack med anledninga av arbetet med examensarbetena för två av skolans studenter. Den ena var en kvinna som spelade psykiskt sjuk och togs in för tvångsvård och den andra handlade om en klottervideo.

På mötet med utbildningsutskottet la (M) fram ett förslag att utskottet skulle bjuda in Konstfacks rektor. Vi ville få en möjlighet att träffa Ivar Björkman och få hans syn på vad som hänt och hur man hanterar situationen.

Oppositionspartierna totaltvägrade. (V) anser att vi försöker läxa upp skolan och ägnar oss åt politisk styrning av konsten. Så är det natruligtvis inte. När oppositionen nu vägrade försöker vi få i alliansen få till en egen träff med rektorn. Det som hänt på Konstfack är något som engagerar, vi som riksdagsledamöter har ett ansvar, och för att kunna ta detta ansvar är det rimligt att vi får höra skolans syn.

Idag skriver bl.a. Svenska Dagbladet om vad som hände i utskottet.

Enligt min mening finns det ett par intressanta frågor i det som hänt på Konstfack. Den första, och den som diskuterats mest hittils, är om det studenterna gjort är konst. Man kan där ha personliga uppfattningar, men det är knappast en fråga för mig som utbildningspolitiker att förhålla mig till.

Det finns två andra frågor som däremot är fullt relevanta för oss. Den första är huruvida det skett något brottsligt då studenterna gjort sina arbeten. Brottsliga handlingar inom ramen för arbete på en högskola är naturligtvis aldrig OK. Om så skett i detta fall håller Konstfack just nu på att utreda - och därför vill jag invänta med att förhålla mig till det som skett i det avseendet.

Det andra är vad som krävs för att få en examen. Studenten som gjort klottervideon har inte svarat på några frågor om filmen - alltså om det är han som figurerar på bild, om det är han som filmar, om det gjorts under studietiden eller innan osv. Detta innebär alltså att skolan inte kan avgöra om studenten ifråga verkligen gjort det material som ligger till grund för att utverka en examen. Jag hade själv aldrig fått en examen från Chalmers om jag vägrat svara på frågor om mitt examensarbete och om skolan inte kunnat avgöra att det verkligen var jag som gjorde exjobbet! Detta borde rimligen, oavsett brottsliga handlingar eller inte, vara en fråga för den granskande myndigheten Högskoleverket att titta närmare på. Alltså - är det en praxis att man kan bli godkänd på dessa premisser? Är det så är det väldigt allvarligt!

Att få resonera om dessa frågor med Ivar Björkman handlar inte om att läxa upp, utan om att ta vårt politiska ansvar!