Veckan som gick!

Förra veckan var tung för moderaterna och alliansen. Flera personer har gjort saker man inte bör. Det är dumt. Det drabbar dem själva och det drabbar moderaterna och alliansen. Jag ska inte förta deras agerande, men vill samtidigt lyfta frågan om vilka företrädare vi vill ha.

Jag tycker att man kan ställa högre krav på mig än på mina vänner, av det enkla skälet att jag till skillnad från dem har ett förtroendeuppdrag. Det är rimligt att jag ställs till svars hur jag agerar respektive inte agerar. Ett bra exempel är den granskning som Sveriges Radio gjorde i höstas kring riksdagsledamöternas taxiresande. Vi verkar som företrädare och i linje med det ska och måste vi svara för, i det fallet, våra resor.

Samtidigt tror jag att vi är fel ute om man tror att vi ska hitta helt felfria personer. Det riskerar att bara bli "broilers" inom politiken. Det riskerar att ställa en massa duktiga personer utanför - personer som skulle kunna göra nytta, men som kanske gjort saker som inte anses ok och/eller gjort det långt innan de ens tänkt tanken på att ge sig in i politiken.

För visst har vi väl var och en till mans gjort saker som vi vill ha ogjort eller ångrar eller saker vi gjort och står för? Jag hade trimmad moppe som tonåring, jag drack öl innan jag var arton, jag har gått mot röd gubbe, jag har tjuvåkt på spårvagnen och jag har kört för fort med bil åtskilliga gånger. Gör detta mig olämplig som riksdagsledamot?